Djurliv

Nu så har jag äntligen fixat valpbilderna från när vi var och hälsade på uppfödaren i söndags.
Så nu om ca en 1 vecka, flyttar en liten Australian Kelpie till oss.

Vår hund gjorde det nästan aldrig fram till ett år sedan, nu skäller han när någon ringer på dörren, eller precis när man kommer hem.

Och jag kan inte låta bli att tycka att det ÄR störande, jag har jätte svårt för skällande hundar. Tycker att det ligger på gränsen till ouppfostrade till hundar ibland.  Å nu så har Åskar börjat, så det känns lagomt pinsamt.

Men jag tror att det har med åldern att göra, det kan ju vara så att han hör sämre, eller ser sämre, eller att det är något som har hänt nån gång då vi har varit borta, så att det är därför han skäller när man kommer hem.  Men men, jag tror tyvärr att jag inte kan göra så mycket åt hans skällande som är mer som varningskall, men jag tycker fortfarande att det är störande. Inte så kul när hundar skäller när man bor i lägenhet.

Skäller era hundar?

Nu när jag var ute på sista kisserundan för ikväll, så började jag tänka på det här med regn.

Åskar, han fullkomligt hatar det och jag verkligen såg hur sur han var på denna promenad att han var tvungen att gå ut och kissa i detta helvetsväder, han lyfte tassarna högt för att bli så lite blöt som möjligt...

Han hatar verkligen regn, och brukar verkligen göra allt för att få gå in igen när det regnar ute och man är på promenad,  och då är han ändå en retriever. En hund som ska tåla lite väta och apportera i alla väder.

Men inte han heller, för det är farligt att bli blöt om tassarna enligt Åskar.

Tycker era hundar om regn? Eller gör de som Åskar, gör allt för att gå in igen?

Det är något jag har blivit, jag har inte sett att Åskar har blivit mager och tappat lite muskler,
att hans päls ser tråkigare ut.

Då är det bra att ens kompisar påpekar det. Det var samma sak med mig när han hade gått upp i vikt, jag kunde verkligen inte se det, även fast alla andra uppenbarligen gjorde det.. *suck*

Men iaf så tror jag att det beror på att jag har blandat i Hill's i hans mat, jag fick en gratis säck och tyckte det var dumt att kasta bort. Men nu tar vi bort den ur kosten för att se om det blir bättre. Så från och med idag får han bara äta RC.

Men iaf så får vi börja röra på oss mer jag och Åskar så vi kan bygga muskler, tänkte att nu när det är sommar så får han ta och simma ca 3 ggr i veckan och så får vi röra oss mer i kuperad terräng, så kommer det förhoppningsvis ordna sig. Och om det inte gör det får vi helt enkelt ta till ett vet. besök.

Tillsatte även lite olja i hans foder idag och tänkte även ge någon äggula i veckan till han.

Tror det kan vara en bra början iaf....

Sitter på ett utav alla svenska hundforum och kollar runt,  hittar en länk till föreningen Hittehunds hemsida, där föreståndaren har skrivit en riktigt lååång artikel om hur det faktiskt går med de s.k. hittehundarna som kommer från spanien, grekland, rumänien osv. Hur sjuka dessa hundar är....

Jag kan inte återge all text här, utan jag tycker verkligen att ni ska gå in och läsa detta på den hemsidan. Så kanske ni också kan inse varför det är fel att "adoptera" en hund från utlandet.

Självklart kan man hjälpa de hundarna i spanien, grekland osv men det ska göras hos DEM och inte här, vi behöver inte deras sjukdomar i Sverige. Jag vill faktiskt fortsätta kunna äta bär direkt från skogen utan att behöva oroa mig för sjukdomar... 

Saker man ex. kan göra är att volontärarbeta på hundhem där nere, försöka få till gratis kastreringar av hundarna så de slutar föröka sig, gratis vaccinationer och självklart ska man avliva de hundar som är sjuka......  Och sen får vi inte glömma att man kanske kan bidra med mat till hundarna.....

Här är iaf länken: http://www.hittehund.nu/spanskahundar/index.htm

Nu har kullen kommit, den kull jag vill ha en valp ifrån!
Jag är så lycklig just nu, och jag hoppas verkligen att jag får hem en av dem! :)

Ja, ibland vill jag faktiskt strypa min lilla byracka.
Särskilt när han klantar sig.

I förrgår så var jag och Åskar och badade på några klippor, härligt väder och Åskar fick svalka sig i vattnet (som var lite för svalt för min del) och vi hade det fruktansvärt mysigt.

Vad händer då?

Jo, i stället för att Åskar hoppar direkt ut i vattnet så gör han en stor lov och trampar, (han är verkligen en tramp i tramp hund) och när han gör denna stora lov så fastnar byrackan i handväskan där min klänning ligger, min mobil, min plånbok, min kamera m.m. är i. Förstår ni att jag blir förbannad?


Så just nu har jag varken mobil eller kamera, och jag gråter blod. Förbannade hund som han ska hålla på.

(självklart vet jag att han inte kan rå för det, men jag blev sååå irriterad)

Här kommer lite hundbilder som jag tagit den senaste tiden :)

Har idag mailat 2 st kennlar, en Aussie kennel och en Kelpie kennel,
Från Aussie kenneln fick jag svar direkt och de bad mig ringa upp någon dag vilket jag självfallet ska göra, det ska bli såå spännande med en ny familjemedlem :)

Åskar och jag tar dag för dag, han har för tillfället en väldigt tråkigt matte som jobbar korta dagar men ändå är helt slut när hon kommer hem, förhoppningsvis blir det bättre snart... Men Åskar är ju världens bästa så han tar dagen som den kommer. 

Det är helt sjukt så mycket man kan älska en hund!

Har ikväll suttit och kollat runt på Aussie kennlar och har hittat en som jag känner WOW, det lär bli skitbra hundar i den kullen de planerar.
Så nu ska jag bara ta lite ork att skriva ett långt och välformulerat mail att vi är intresserade...

Men jag tror också att jag ska kolla runt lite noggrannare bland kelpie kennlarna...

Rasval är fan inte enkelt :P

Vill bara tipsa om ett program som börjar om 5 minuter på Kanal 5, som handlar om hussar och mattar i USA som vigt sitt liv att visa upp att deras hundar är de smartaste och snyggaste m.m. och reser runt för att visa upp dem...

Som sagt var kl. 13.00 på kanal 5 börjar Showdogs moms and dads.

Tv programmet lär säkert ge oss mer "normala" hundägare ångest, eller vad tror ni?

Något jag många gånger funderat på är varför människor hela tiden lägger sig i djurens liv, vi kan t.ex. ta idag när jag prövade tvillingkopplet på hundarna.

Självklart trasslade de in sig titt som tätt, men jag kan ärligt erkänna att jag inte lyfte ett finger för att hjälpa dem ur trasslet, och vet ni vad? De klarade det utan problem, utan gruff och bråk.

Många gånger så börjar hundar bråka när vi lagt oss i, de kan inte tolka vårat språk, och missuppfattar det hela och det blir bråk.

Ett annat exempel är att så fort någon ser en hund kortar man upp hunden koppel och tvingar dem gå nära en, självklart spänner sig hunden till 100% och börjar undra, vad är det för farligt vi kommer möta nu?

Med min hund gör jag så att han får ha långt koppel ända fram tills själva mötet, då kortar jag upp honom så att han inte har chans att hälsa.... Och det funkar hur bra som helst utan gruff eller annat.

Då jag prövat att korta upp tidigt spänner han sig och börjar småmorra.

Idag så har vi fint besök av Bajs-Betty och Zanna, så jag bestämde mig för att pröva mitt nya tvillingkoppel som jag beställde tidigare.

Jag tycker det är fruktansvärt irriterande att ha flera olika koppel och alla trasslar in sig i varandra hela tiden.

Så på morgonpromenaden så kopplade jag ihop Zanna och min Åskar, båda två var väldigt skeptiska, och de krånglade fram och tillbaka. Stackars Åskar som alltid är snäll följde efter Zanna hela tiden och lät henne hållas och dra i kopplet *suck* , men om Åskar bara hade velat kunde han ha bestämt eftersom han är mer än dubbelt så stor än henne....

På tillbakavägen kopplade jag om dem så jag lät Bajs-Betty och Zanna var ihopkopplade och Åskar fick gå bredvid, det gick hyfsat bra och jag tror jag får köra på den varianten. För Betty kan iaf säga ifrån när Zanna är för jobbig. Det gör inte Åskar har jag märkt.

Idag har mammas älskling inte mått nå bra!

I gryningen så vaknade vi av att hunden hulkade, stackarn bara spydde och spydde och dessutom sket ner sig :( Tycker så fruktansvärt synd om honom.

Har ingen aning om han har råkat ätit något dåligt igår när han sprang lös eller om det går magsjuka bland hundarna i kvarteret. Hur som helst så verkar han må bättre nu eftersom han inte har gjort något av ovanstående saker på ett par timmar.

Idag så har han fått vara fastande så magen har chans att återhämta sig, men han tycker ju hemskt synd om sig själv som inte har fått någon mat, retriever som han är :P

Här kommer lite tips på vad man kan göra när hunden är magsjuk

Svält hunden 24 timmar, men se till att den har tillgång till vatten/vätskeersättning Ge sedan lättsmält mat i små portioner, börja med en matsked, avvakta nån timme öka på till 2 matskedar, avvakta nån timme, ge typ 4 matskedar osv. tills hunden kommit upp i normal portion. Forstätt ge den lättsmälta maten ett par dagar och börja sedan succesivt blanda in hundmaten, börja med en matsked och öka på för varje portion. Det ska gå långsamt att byta.

Lättsmält man är ex. ris, kokt i mycket vatten dvs. mer än när vi kokar till oss själva, kokt vit fisk, kokt kyckling/köttfärs.

Men personligen så har jag aldrig hållt på med detta i ett par dagar, om Åskar har varit dålig en natt/dag så och sedan har varit bra en dag brukar jag öka på hans vanliga matdos direkt och det har funkat utan problem för oss. Men ovanstående råd brukar veterinärer rekommendera.

På Vovve.net så diskuteras det idag om foderhundar. Att väldigt många verkar tro att en foderhund är något som man ska skaffa för att man inte har tillräckligt med mycket pengar att köpa in en egen.

Detta är helt galet enligt mig, jag förstår mycket väl att det inte är lätt att få fram 10 000 kr vilket är det vanligaste inköpspriset på en hund nuförtiden, men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka om man inte orkar spara ihop dessa pengar under en längre tid eller försöka fixa fram pengarna, orkar man verkligen med en hund då?

Vad gör man då hunden blir sjuk? Det är inte alltid försäkringsbolagen kan direktreglera och man kan då bli tvungen att ligga ute med tiotusentals kronor.  Och utav egen erfarenhet så när en hund blir sjuk, då blir den verkligen sjuk, och då blir det väääldigt dyrt. 

Så det är inte bara att ta en s.k. gratishund, man måste ha mycket i åtanke! Dessutom så har jag svårt att tro att en uppfödare slänger ut foderhundar till höger och vänster till främmande människor, en foderhund är många gånger blivande avelsmaterial som kan betyda mycket för kenneln, och då ger man inte bara bort den hux flux. 

Det är en ära att bli tillfrågad att vara fodervärd till en hund som uppfödaren bedömer som bra avelsmaterial och det ställer även höga krav på en som ägare, hunden ska meriteras och hållas i bra skick så den kan klara av utställningar, avel och andra saker.

Man måste även fråga sig om man orkar? För en dag kan det skära sig totalt med uppfödaren, och vad gör man då?

Jag har bara tråkiga erfarenhet av fodervärdskap och det är något jag aldrig mer kommer göra om.